är grundaren av Franciskanorden. Han föddes i Assisi i Umbrien i Italien. Han döptes och fick namnet Johannes, men hans fars kärlek till Frankrike fick fadern att kalla sin son Franciskus. Hans far hette Pietro Bernadone och var en framgångsrik tyg-köpman, troligtvis den rikaste mannen i Assisi, och Franciskus mor hette Pica och var troligen från södra Frankrike. Franciskus lärde sig sin faders affärsverksamhet väl, och gjorde fadern ännu rikare genom sin skicklighet och begåvning som affärsman. Franciskus planerade att följa i faderns fotspår och bedriva handel. Han var dock olik sin girige far. Han var mycket populär som ung man, och var ofta ledaren för de unga i Assisi, och han delade sin rikedom med sina vänner, och han var generös mot de fattiga. Han beskrevs som en stolt och fåfäng, men vänlig och älskvärd, ung man. Han var värdslig i sina unga år och hade drömmar om att bli riddare.

På den tiden var Italien inte ett enat land som vi känner det idag, utan det bestod av många mindre stater som ofta låg i krig med varandra. År 1201 deltog Franciskus i ett anfall mellan Assisi och grannstaten Perugia. Olyckligtvis kom Franciskus skicklighet som riddare inte honom till nytta utan han blev tillfångatagen och förvarad i fängelse i flera månader. Detta följdes av en period av sjukdom, under vilken hans själ började vändas mot Gud.

Omkring 1205 engagerade sig Franciskus i en annan militärexpedition, för påven Innocentius III, mot Apulla, men Gud talade till honom i en dröm och frågade honom: Vem kan göra mer för dig, tjänaren eller mästaren?

Franciskus svarade: Mästaren. Gud sade då: Varför lämnar du då mästaren för tjänaren, en rik herre för en fattig man? Det gick upp för Franciskus att han hade tjänat tjänaren. Han frågade: Herre vad vill du att jag gör?

Gud svarade: 

"Återvänd hem och jag ska säga dig vad du ska göra. Efter detta önskade Franciskus att tjäna herrarnas Herre och att bli en helig riddare i Hans hov, så han övergav sina värdsliga riddarplaner och återvände till Assisi och började vårda sjuka människor." 

 

Det fanns spetälskapå den tiden i Assisi. De levde utanför staden, och Franciskus kom ihåg hur åsynen av dem fick honom att må illa. Av en händelse mötte han en spetälsk, och efter att erinrat sig sitt beslut att tjäna och älska sin nästa, omfamnade han den spetälske och kysste hans händer.  Efteråt utropade Franciskus att vad som tidigare varit bittert hade blivit sött, och vad som tidigare varit sött hade blivit bittert. När Franciskus skulle lämna området försvann den spetälske ur hans syn och han upptäckte att det var Gud som uppenbarade sig själv under gestalten av den spetälske.